Om rasen Briard
SKKs rasstandard för Briard
Generell beskrivning:
Denna stora, muskulösa franska fårvallare är en av de äldsta i Nord-Europa. Även om den är en fruktingivande beskyddare för fårflocken är den älsklig och lättlärd, kärleksfull och tålmodig med barn.
Namnet kommer från den franska provinsen brie, även om rasen har funnits i hela Frankrike. Briarden är en ras med säkra anor från 1300-talet men man menar att hundtypen kan följas ännu längre tillbaka. Den blev ursprungligen använd som vall– och vakthund och försvarade dessutom flocken mot två– och fyrbenta angripare. Under senare år har briarden också varit använd av militärväsendet och polisen samt som lavinhund. Den är en populär bruks och utställningshund.
Briard, eller ”Chien Berger Debrie”, härstammar från Frankrike och går som regel under beteckningen fransk fårhund.
Under årens lopp har rasen genomgått en del förändringar speciellt när det gäller dess karaktärsegenskaper. Från de så kallade ”allround” hundarna där man förlängde färdighet i vallning, vakt och beskydd utvecklade det sig specialiserade hundar. Dessa delas in i tre kategorier: Vallhunden, gårdshunden och beskyddshunden. Briarden blir använd till alla dessa specialuppgifter allt efter vilken den enskilda visar sig tillhöra. Det betyder att rasen som helhet principiellt har behållit alla färdigheter och anlag. Men många av de ursprungliga anlagen kan familjehunden självklart inte utveckla.
Man ska vara klar över att de flesta vallhundar är försiktiga hundar. Briardens misstänksamhet ska ha vuxit fram från dess självmedvetenhet och har ingenting med skygghet eller rädsla att göra. Den undviker främmande och undviker ganska enkelt att bli vänner med dem. Den förbehåller sig rätten att vara reserverad och tillbakahållen.
Även om briarden är skapt att leva i det fria är den bara lycklig när den får vara hos sin ägare. Den älskar sällskap och familjeliv och dess behov av kroppskontakt och närhet är väldigt utpräglat. På grund av denna egenskap är det klart att man aldrig kan hålla en briard bara som koppel och vakthund!
Briarden är en blid, uppriktig och hängiven hund men likväl besitter den en stark personlighet. Med briarden uppnår man mest med en konsekvent och lugn uppfostran.
Den är lättlärd om man gör rätt och den förstår vad det är den ska göra. Här är det naturligtvis också helt avgörande vilken kontakt det är mellan hund och ägare.
Det viktigaste när man skaffar sig en briardvalp är att ge den trygghet, självtillit och livsglädje. Detta gäller naturligtvis alla valpar av alla raser men är särskilt viktigt för vår ras som annars kan utveckla den tidigare nämnda misstänksamheten och skepsisen till sin omgivning. Avgörande för personlighetsutvecklingen är hållningen speciellt till den unga hunden. Här bör man gå inför mesta möjliga omväxling då hunden som vuxen kommer att föra sig med lugn och värdighet.
Briarden har ett temperament som kräver daglig sysselsättning. Man måste ge den möjligheten att utveckla sin kraft och intelligens i samliv med människor. För att kunna utnyttja dess krafter är det viktigt att den får regelmässig träning. Det är inte alltid nog att man bara går en promenad med den. Den kräver att man dessutom ger den uppgifter. De flesta briarder har en hög utvecklad inlärningsförmåga och minne, och kräver därför inte den rutinmässiga träningen som många andra hundar. Om sakerna är ordentligt inlärda och förstådda kommer briarden ihåg dem.
Som sammanfattning kan man tryggt säga att en briard är en brukshund i ordets rätta bemärkelse men kräver mycket uppmärksamhet och kärlek.
Som tillägg till det som har sagts om dess karaktärsegenskaper, måste vi också säga något om dess yttre, nämligen pälsen. Briardens pälskvalitet är av stor betydelse och kräver skötsel. Pälsen är böljande, lång och torr med lätt underull. Längden varierar från 7-14 cm. Förekomsten av lätt underull är nödvändigt för att säkra en god jämnhet i pälsen. Underullen fungerar som en ”buffert” mot yttre påverkan som snö, regn och andra partiklar.
En briard bör vänjas vid att kammas och borstas från det den är valp. Under unghundsperioden bör man se över pälsen ofta då det lätt tovar sig i samband med pälsutvecklingen. Som vuxen kräver en briardpäls en halvtimmes skötsel var 8-15 dag. Den ska inte badas för ofta med schampo då detta tar bort spänsten i pälsen.
Vi hoppas med detta att vår ras blivit presenterat på ett ärligt och informativt sätt. Intentionen är att ju mer man tillägnar sig av kunskapen om den aktuella rasen ju större chans för att man ska lyckas som hundägare och briardägare!
Rasstandard:
Ursprungsland. Frankrike. Briarden är en rektangulärt byggd hund, robust, rörlig och kraftfull.
Huvudet är kraftigt, ganska långt med lätt välvd skalle, rundad panna, markerat stop. Nosen är lika lång som avståndet från stopet till nackknölen, rak nosrygg, svart nostryffel.
Ögonen är horisontalt ansatta, runda, ganska stora, mörka med ett lugnt uttryck. Hos grå hundar är grå ögon inget fel. Öronen är högt ansatta, flata, ganska korta och naturligt hängande. Rasen har saxbett, men tångbett är också tillåtet.
Halsen är muskulös av normal längd. Kroppen bred, lång och med djup bröstkasse. Rak rygg, svagt sluttande kryss. Välvinklade fram och bakben, kraftig benstomme. Dubbla sporrar är obligatoriskt. Kraftiga, runda tassar med bra samlade tår, svarta klor och starka trampdynor.
Svansen bärs lågt och har riklig fana. Svansspetsen ska vara krokformad. Rörelserna är lätta, smidiga, kraftfulla och parallella med kraftig frånspark.
Pälsen ska vara minst 7 cm lång, spänstig, svagt böljande och torr med lätt underull. I ansiktet skägg, mustasch och kraftiga ögonbryn. Öron, ben och tassar täcks av långt hår.
Färger: enfärgad svart, blå eller beige (fawn) i alla nyanser undantaget vit, kastanjebrun och mahognybrun. Mörka nyanser föredras.
Mankhöjd: hannar 62– 68 cm, tikar 56– 64 cm. + 2 cm och - 1 cm
Informationen är tagen ifrån Canis.se
Generell beskrivning:
Denna stora, muskulösa franska fårvallare är en av de äldsta i Nord-Europa. Även om den är en fruktingivande beskyddare för fårflocken är den älsklig och lättlärd, kärleksfull och tålmodig med barn.
Namnet kommer från den franska provinsen brie, även om rasen har funnits i hela Frankrike. Briarden är en ras med säkra anor från 1300-talet men man menar att hundtypen kan följas ännu längre tillbaka. Den blev ursprungligen använd som vall– och vakthund och försvarade dessutom flocken mot två– och fyrbenta angripare. Under senare år har briarden också varit använd av militärväsendet och polisen samt som lavinhund. Den är en populär bruks och utställningshund.
Briard, eller ”Chien Berger Debrie”, härstammar från Frankrike och går som regel under beteckningen fransk fårhund.
Under årens lopp har rasen genomgått en del förändringar speciellt när det gäller dess karaktärsegenskaper. Från de så kallade ”allround” hundarna där man förlängde färdighet i vallning, vakt och beskydd utvecklade det sig specialiserade hundar. Dessa delas in i tre kategorier: Vallhunden, gårdshunden och beskyddshunden. Briarden blir använd till alla dessa specialuppgifter allt efter vilken den enskilda visar sig tillhöra. Det betyder att rasen som helhet principiellt har behållit alla färdigheter och anlag. Men många av de ursprungliga anlagen kan familjehunden självklart inte utveckla.
Man ska vara klar över att de flesta vallhundar är försiktiga hundar. Briardens misstänksamhet ska ha vuxit fram från dess självmedvetenhet och har ingenting med skygghet eller rädsla att göra. Den undviker främmande och undviker ganska enkelt att bli vänner med dem. Den förbehåller sig rätten att vara reserverad och tillbakahållen.
Även om briarden är skapt att leva i det fria är den bara lycklig när den får vara hos sin ägare. Den älskar sällskap och familjeliv och dess behov av kroppskontakt och närhet är väldigt utpräglat. På grund av denna egenskap är det klart att man aldrig kan hålla en briard bara som koppel och vakthund!
Briarden är en blid, uppriktig och hängiven hund men likväl besitter den en stark personlighet. Med briarden uppnår man mest med en konsekvent och lugn uppfostran.
Den är lättlärd om man gör rätt och den förstår vad det är den ska göra. Här är det naturligtvis också helt avgörande vilken kontakt det är mellan hund och ägare.
Det viktigaste när man skaffar sig en briardvalp är att ge den trygghet, självtillit och livsglädje. Detta gäller naturligtvis alla valpar av alla raser men är särskilt viktigt för vår ras som annars kan utveckla den tidigare nämnda misstänksamheten och skepsisen till sin omgivning. Avgörande för personlighetsutvecklingen är hållningen speciellt till den unga hunden. Här bör man gå inför mesta möjliga omväxling då hunden som vuxen kommer att föra sig med lugn och värdighet.
Briarden har ett temperament som kräver daglig sysselsättning. Man måste ge den möjligheten att utveckla sin kraft och intelligens i samliv med människor. För att kunna utnyttja dess krafter är det viktigt att den får regelmässig träning. Det är inte alltid nog att man bara går en promenad med den. Den kräver att man dessutom ger den uppgifter. De flesta briarder har en hög utvecklad inlärningsförmåga och minne, och kräver därför inte den rutinmässiga träningen som många andra hundar. Om sakerna är ordentligt inlärda och förstådda kommer briarden ihåg dem.
Som sammanfattning kan man tryggt säga att en briard är en brukshund i ordets rätta bemärkelse men kräver mycket uppmärksamhet och kärlek.
Som tillägg till det som har sagts om dess karaktärsegenskaper, måste vi också säga något om dess yttre, nämligen pälsen. Briardens pälskvalitet är av stor betydelse och kräver skötsel. Pälsen är böljande, lång och torr med lätt underull. Längden varierar från 7-14 cm. Förekomsten av lätt underull är nödvändigt för att säkra en god jämnhet i pälsen. Underullen fungerar som en ”buffert” mot yttre påverkan som snö, regn och andra partiklar.
En briard bör vänjas vid att kammas och borstas från det den är valp. Under unghundsperioden bör man se över pälsen ofta då det lätt tovar sig i samband med pälsutvecklingen. Som vuxen kräver en briardpäls en halvtimmes skötsel var 8-15 dag. Den ska inte badas för ofta med schampo då detta tar bort spänsten i pälsen.
Vi hoppas med detta att vår ras blivit presenterat på ett ärligt och informativt sätt. Intentionen är att ju mer man tillägnar sig av kunskapen om den aktuella rasen ju större chans för att man ska lyckas som hundägare och briardägare!
Rasstandard:
Ursprungsland. Frankrike. Briarden är en rektangulärt byggd hund, robust, rörlig och kraftfull.
Huvudet är kraftigt, ganska långt med lätt välvd skalle, rundad panna, markerat stop. Nosen är lika lång som avståndet från stopet till nackknölen, rak nosrygg, svart nostryffel.
Ögonen är horisontalt ansatta, runda, ganska stora, mörka med ett lugnt uttryck. Hos grå hundar är grå ögon inget fel. Öronen är högt ansatta, flata, ganska korta och naturligt hängande. Rasen har saxbett, men tångbett är också tillåtet.
Halsen är muskulös av normal längd. Kroppen bred, lång och med djup bröstkasse. Rak rygg, svagt sluttande kryss. Välvinklade fram och bakben, kraftig benstomme. Dubbla sporrar är obligatoriskt. Kraftiga, runda tassar med bra samlade tår, svarta klor och starka trampdynor.
Svansen bärs lågt och har riklig fana. Svansspetsen ska vara krokformad. Rörelserna är lätta, smidiga, kraftfulla och parallella med kraftig frånspark.
Pälsen ska vara minst 7 cm lång, spänstig, svagt böljande och torr med lätt underull. I ansiktet skägg, mustasch och kraftiga ögonbryn. Öron, ben och tassar täcks av långt hår.
Färger: enfärgad svart, blå eller beige (fawn) i alla nyanser undantaget vit, kastanjebrun och mahognybrun. Mörka nyanser föredras.
Mankhöjd: hannar 62– 68 cm, tikar 56– 64 cm. + 2 cm och - 1 cm
Informationen är tagen ifrån Canis.se